Om den finaste ensamheten
Inget nytt i att jag känner mig ensam. Det gör jag ofta, för oavsett hur mycket man älskar sina vänner, så går dom tillslut hem. I slutänden sover jag alltid själv. Och det är jobbigt, för jag har sovit ensam i stort sett varje natt i 2 års tid. Det är underskattat att ha någon att komma hem till, någon som har kokat tevatten och någon att sitta nära att bara vara tyst med. För ensam tystnad är inte samma sak som nära tystnad.
Men det är också så, sådär som min dag idag. Jag var på skolan med min fina basgrupp, med fina, rätt otroliga människor. Vi pratade, var nervösa tillsammans och peppade varandra - och lyckades alla vi som suttit tillsammans. Jag åkte med nyfunnen vän till Ersboda, bara en busstur och inte så mycket mer. Men det är fint, det är mycket värt, och man lär sig jäkligt mycket om livet på en halvtimme.
Så kommer jag hem, möter massor med vänner och världens goaste schäfer på gräsmattan. Sitter där ett tag, busar med Judith och pratar med mina finaste.
Vi tar min enkronebank och går och köper glass och pratar livet och kärleken.
När jag går ut och ska pumpa däcken i min cykel (och står där totalt förvirrad) så hör jag finaste M ropa ifrån ett fönster tvärs över gården ifall jag behöver hjälp. Så jag får assistans och min cykel är numera pumpad.
Och hela kvällen satt jag i telefon, med finaste Strömsundsborna där hemifrån som jag saknar så hiskeligt. Jag har alltså haft privilegiet att sitta i solen och prata i telefon med mina vänner, det är rätt stort.
Så kommer en vän och sätter sig därute med mig, vi vinkar till en annan med shorts och sommarhumör, och så kollar vi på schlager hela kvällen. Och pratar och finns till.
Jag har den absolut finaste sorten av ensamhet.
För jag behöver bara spendera mina nätter själv, inte hela mitt liv.
Men det är också så, sådär som min dag idag. Jag var på skolan med min fina basgrupp, med fina, rätt otroliga människor. Vi pratade, var nervösa tillsammans och peppade varandra - och lyckades alla vi som suttit tillsammans. Jag åkte med nyfunnen vän till Ersboda, bara en busstur och inte så mycket mer. Men det är fint, det är mycket värt, och man lär sig jäkligt mycket om livet på en halvtimme.
Så kommer jag hem, möter massor med vänner och världens goaste schäfer på gräsmattan. Sitter där ett tag, busar med Judith och pratar med mina finaste.
Vi tar min enkronebank och går och köper glass och pratar livet och kärleken.
När jag går ut och ska pumpa däcken i min cykel (och står där totalt förvirrad) så hör jag finaste M ropa ifrån ett fönster tvärs över gården ifall jag behöver hjälp. Så jag får assistans och min cykel är numera pumpad.
Och hela kvällen satt jag i telefon, med finaste Strömsundsborna där hemifrån som jag saknar så hiskeligt. Jag har alltså haft privilegiet att sitta i solen och prata i telefon med mina vänner, det är rätt stort.
Så kommer en vän och sätter sig därute med mig, vi vinkar till en annan med shorts och sommarhumör, och så kollar vi på schlager hela kvällen. Och pratar och finns till.
Jag har den absolut finaste sorten av ensamhet.
För jag behöver bara spendera mina nätter själv, inte hela mitt liv.
sommarplaner!
Kommer hem, jobbar halva Juni och hela Juli.
Sen, Sen då jäklar! Dublin 2 Augusti - En vecka där med min ultimata partner-in-crime, byter bara plan på flygplatsen och åker iväg till London - sammanstrålar med världens bästa Johanna och Josse och har ett Londonliv ett tag, åker tillbaka till Umeå - Tar flyget till New York och hänger där med bästa klasskompisen.
Efter det börjar skolan, jag kommer vara sjukt fattig - men Åh så lycklig!
Sen, Sen då jäklar! Dublin 2 Augusti - En vecka där med min ultimata partner-in-crime, byter bara plan på flygplatsen och åker iväg till London - sammanstrålar med världens bästa Johanna och Josse och har ett Londonliv ett tag, åker tillbaka till Umeå - Tar flyget till New York och hänger där med bästa klasskompisen.
Efter det börjar skolan, jag kommer vara sjukt fattig - men Åh så lycklig!
Lite bilder sådär!
Har startat upp gammdatorn a.k.a mastodontdatorn, och här låg det lite gamla bilder minsann!
En av de roligaste partybilderna jag har! Saknar lite min gamla lägenhet och mina möbler (<3) men annars äre fint!
Allra allra finaste Strömsundsmaffian, kräftkalas skare va!
För att en dag i December var vi tre sjukt snygga tjejer i Umeå!
Och för ett år sen i en helt annan lägenhet (har jag flyttat tre gånger sens dess verkligen??) så försökte vi tända upp grillen med desivon och det sa bara poff!
Jag och fröken Banana the-legend-herself såg ovanligt snälla ut innan vi hittade på tokigheter!
Hade väldigt fin systeryster på besök! (tycks mig till minnas att andra systeryster och yrväder kom dit också)
Sjöng på en scen gjorde jag för alldeles för länge sedan också!
En gång var det riktigt jävla kallt!
Allt för nu, roligt med gamla bilder faktiskt. Misstänker att jag har en bild-skiva någonstans med massa modellbilder från Slemie, och när jag var riktigt engagerad i fotograferandet!
Over and out!
En av de roligaste partybilderna jag har! Saknar lite min gamla lägenhet och mina möbler (<3) men annars äre fint!
Allra allra finaste Strömsundsmaffian, kräftkalas skare va!
För att en dag i December var vi tre sjukt snygga tjejer i Umeå!
Och för ett år sen i en helt annan lägenhet (har jag flyttat tre gånger sens dess verkligen??) så försökte vi tända upp grillen med desivon och det sa bara poff!
Jag och fröken Banana the-legend-herself såg ovanligt snälla ut innan vi hittade på tokigheter!
Hade väldigt fin systeryster på besök! (tycks mig till minnas att andra systeryster och yrväder kom dit också)
Sjöng på en scen gjorde jag för alldeles för länge sedan också!
En gång var det riktigt jävla kallt!
Allt för nu, roligt med gamla bilder faktiskt. Misstänker att jag har en bild-skiva någonstans med massa modellbilder från Slemie, och när jag var riktigt engagerad i fotograferandet!
Over and out!
Plockar fram sjömannen i mig och matchar försommaren utanför!
Nu reder vi ut det här
Alla ni människor som säger att ni "inte har någon mat hemma", och lyckas göra en maträtt, först och främst varm och som inte är havregrynsgröt, innehåller en grönsak, innehåller en protein, och innehåller någon sorts sås, och tillochmed tillbehör - DÅ HAR NI MASSOR MED MAT HEMMA!
Ibland gör jag pulvermos, och bara pulvermos. Det är att ha skralt med råvaror, men det är fortfarande mat.
Allt för nu. Ni är inte matlösa, det är inte synd om er för att ni kan laga en näringsriktig middag på det "ni inte har hemma". Faktiskt.
Ibland gör jag pulvermos, och bara pulvermos. Det är att ha skralt med råvaror, men det är fortfarande mat.
Allt för nu. Ni är inte matlösa, det är inte synd om er för att ni kan laga en näringsriktig middag på det "ni inte har hemma". Faktiskt.
kontraster
jag tycker om twitter, det är massa människors liv och tankar i korta citat och det blandas hejvilt.
En är arg, en ledsen, en lycklig, en fånig, en blyg, en fundersam, en djup.
Det är en tanke som brukar slå mig när jag sitter på bussen. Från stan till Mariehem tar det kanske 10-15 minuter beroende på hur snabb bussen är. På de där minutrarna hinner människor kliva av bussen, kliva på, och när en människa kliver upp och lämnar sin plats i bussen sätter sig någon annan där nästan på en gång.
Så är livet. Vi är inte oersättliga. När jag reser mig upp från den plats jag har på bussen, så kommer någon annan att fylla den. Ett annat liv med en annan historia. Mellan hållplatserna kan det alltså vara 30 olika humör på samma yta.
Man sitter alltså där på bussen, men 30 stycken andra livsöden. Det är ganska stort.
Men den jag funderar mest på är alltid chauffören. Denna människa som möter hundratals människor varje dag, som blir hejjad på hela tiden, frågad frågor, ska hålla tider och hålla koll. Denna människa som har ansvaret över varje livsöde som kliver på bussen varje arbetsminut av varje dag.
Varje dag har chauffören ett sånt himla ansvar.
Skulle bussen krocka och det är dennes fel, så är det 30 andra livsöden som förändrats.
Men mest av allt undrar jag hur många som ler åt busschauffören som ler åt alla som stiger på.
En är arg, en ledsen, en lycklig, en fånig, en blyg, en fundersam, en djup.
Det är en tanke som brukar slå mig när jag sitter på bussen. Från stan till Mariehem tar det kanske 10-15 minuter beroende på hur snabb bussen är. På de där minutrarna hinner människor kliva av bussen, kliva på, och när en människa kliver upp och lämnar sin plats i bussen sätter sig någon annan där nästan på en gång.
Så är livet. Vi är inte oersättliga. När jag reser mig upp från den plats jag har på bussen, så kommer någon annan att fylla den. Ett annat liv med en annan historia. Mellan hållplatserna kan det alltså vara 30 olika humör på samma yta.
Man sitter alltså där på bussen, men 30 stycken andra livsöden. Det är ganska stort.
Men den jag funderar mest på är alltid chauffören. Denna människa som möter hundratals människor varje dag, som blir hejjad på hela tiden, frågad frågor, ska hålla tider och hålla koll. Denna människa som har ansvaret över varje livsöde som kliver på bussen varje arbetsminut av varje dag.
Varje dag har chauffören ett sånt himla ansvar.
Skulle bussen krocka och det är dennes fel, så är det 30 andra livsöden som förändrats.
Men mest av allt undrar jag hur många som ler åt busschauffören som ler åt alla som stiger på.
Hej från Umeå!
kröp intill varenda nerv du har
Läste på twitter att det var konstigt att fira att det är 100 år sedan någon dog. Jag har alltid tänkt att vi firar att för 100 år sedan på dagen såg vi människan sist i livet. För 100 år sedan fanns den här, i kropp och själ, att det är sista dagen den fick leva. inte dagen den dog. Men det var bara en tanke.
Så min dag har gått i vännernas tecken. Dom är ju så himla fina. Myst, druckit te och cola, kollat film och scrubs. Tagit för roliga photobooth-bilder. Fått fint kvällssamtal. Känt mig älskad.
Allt för nu, tänker lyssna på Säkert! och vara bara sådär som jag är för ett tag. Lite jobbig, nervös, socialt knepig och alldeles alldeles bara jag.
För jag är ju unik, precis som alla andra.
Så min dag har gått i vännernas tecken. Dom är ju så himla fina. Myst, druckit te och cola, kollat film och scrubs. Tagit för roliga photobooth-bilder. Fått fint kvällssamtal. Känt mig älskad.
Allt för nu, tänker lyssna på Säkert! och vara bara sådär som jag är för ett tag. Lite jobbig, nervös, socialt knepig och alldeles alldeles bara jag.
För jag är ju unik, precis som alla andra.
To infinity and beyond
Att höra någon prata om någon man känt så länge är rätt fantastiskt.
Som att de ser samma människa man alltid har sett, samma fantastiska människa, fast på ett helt annorlunda sätt. Det som syns i ögonen. Att det är stjärnorna som fattades på deras himmel.
Något av det finaste i världen.
Som att de ser samma människa man alltid har sett, samma fantastiska människa, fast på ett helt annorlunda sätt. Det som syns i ögonen. Att det är stjärnorna som fattades på deras himmel.
Något av det finaste i världen.
Cradle your head in your hands and just breath.
Vissa dagar är som hundra nålar i själen.
Tur att imorgon är en ny dag.
Tur att imorgon är en ny dag.
utmanad va!
Är utmanad av Sandra och svarar härmed på några frågor hon kommit fram till! Tycker det är riktigt bra frågor, så svara på dom du med, hokken du nu må va!
Vilket är ditt tidigaste minne? Jag har en minnesbild av att sitta vid mormors köksbord och se morfar kasta plättar i luften. Flygande plättar. Är inte helt hundra på ifall det är mitt minne, eller något jag hört och gjort ett minne utav. Men den bilden har jag.
Vad kommer du ta med dig ifrån din egen uppfostran? "Lyssna inte på dom, de vet inte vad de pratar om." Och att alltid, Alltid få pröva hur något går, för jag får utan tvekan komma hem igen ifall jag misslyckas.
Vid vilken ålder sa du för första gången att du älskar någon? Förutom vänner och så är det när jag var 18, livrädd och hur förälskad som helst. Kommer så väl ihåg, att han sa att han älskade mig, och jag kunde inte sluta skratta. Jag älskade honom redan då, men orden fastnade i halsen ett tag till. Jag sa att jag älskade honom en morgon när hans smilgrop var sådär extra djup.
Vilket är det viktigaste valet du har gjort i ditt liv? Att resa, utan tvekan. Så mycket jag har lärt mig ifrån alla trapatser jag gjort. Kan hända att jag är en rastlös själ, har kort koncentrationsförmåga och allt sånt. Men det är inte ens lönt att börja berätta om allt jag har sett, för det är osannolikt tillochmed för mig. Dom som rest mycket förstår precis vad jag menar med det. Det är det absolut viktigaste, för det har gjort mig till den jag är.
Om du valt annorlunda, hur tror du att ditt liv sett ut? Jag tror att jag hade varit otroligt olycklig. Jag hade alltid funderat. Jag har så svårt att tänka mig det, för jag har som aldrig ens funderat på att jag åkt iväg. Det brukar vara så att jag får en idé, sen bokar jag biljetten och så åker jag bara.
Jag hade inte varit migsjälv utan allt jag sett.
Tror du på att man kan vara fullkomligt lycklig? Det tror jag absolut. Alla som någonsin sett en människa få beskedet om att en cancer inte kommer döda ens dotter, alla som sett en pappa hålla i sitt barn för första gången, alla som någon gång stått med Afrikas röda sand mellan tårna, alla som kysst någon de verkligen tyckt om, alla vi, vet att man kan vara fullkomligt och ovillkorligt lycklig.
Vilken människa har haft mest inflytande över dig och dina värderingar? Mormor. Jag har hur många fina människor i mitt liv som helst, bara att mormor lärt mig lite mer av mina värderingar. Som att när en gammal "vän" ringer och säger att man är otrogen mot sin, för länge sedan, avlidne man, får man be dom dra åt skogen och lägga på telefonen. Man får säga vad man tycker till människor så länge man gör det av en giltig anledning. Man får gå sönder. Man får aldrig ge upp om kärleken, någonsin. Jag önskar alla en människa som min mormor i deras liv.
Vad skulle du göra ifall du fick styra Sverige över en kort tid? Oj vad svårt! Få människor att inse att det händer så jävla mycket skit i Sverige, att vårat system är korrupt till större grad än människor vet, medvetenhet. Skulle tvinga alla att dricka te med en muslim, äta middag hos en jude, gå på fest med en hindu, döda fördomarna genom möten.
Vilken låt gör dig mest nostalgisk? Vän med en bil, så himla sommar, Så himla himla sommar!
Vilken låt skulle du ha som soundtrack, när du spöar den där riktigt hemska människan som inte lyssnar på rim och reson? Billy Talent - Devil in a midnight mass
Kom igen nu folks, svara svara svara!
Vilket är ditt tidigaste minne? Jag har en minnesbild av att sitta vid mormors köksbord och se morfar kasta plättar i luften. Flygande plättar. Är inte helt hundra på ifall det är mitt minne, eller något jag hört och gjort ett minne utav. Men den bilden har jag.
Vad kommer du ta med dig ifrån din egen uppfostran? "Lyssna inte på dom, de vet inte vad de pratar om." Och att alltid, Alltid få pröva hur något går, för jag får utan tvekan komma hem igen ifall jag misslyckas.
Vid vilken ålder sa du för första gången att du älskar någon? Förutom vänner och så är det när jag var 18, livrädd och hur förälskad som helst. Kommer så väl ihåg, att han sa att han älskade mig, och jag kunde inte sluta skratta. Jag älskade honom redan då, men orden fastnade i halsen ett tag till. Jag sa att jag älskade honom en morgon när hans smilgrop var sådär extra djup.
Vilket är det viktigaste valet du har gjort i ditt liv? Att resa, utan tvekan. Så mycket jag har lärt mig ifrån alla trapatser jag gjort. Kan hända att jag är en rastlös själ, har kort koncentrationsförmåga och allt sånt. Men det är inte ens lönt att börja berätta om allt jag har sett, för det är osannolikt tillochmed för mig. Dom som rest mycket förstår precis vad jag menar med det. Det är det absolut viktigaste, för det har gjort mig till den jag är.
Om du valt annorlunda, hur tror du att ditt liv sett ut? Jag tror att jag hade varit otroligt olycklig. Jag hade alltid funderat. Jag har så svårt att tänka mig det, för jag har som aldrig ens funderat på att jag åkt iväg. Det brukar vara så att jag får en idé, sen bokar jag biljetten och så åker jag bara.
Jag hade inte varit migsjälv utan allt jag sett.
Tror du på att man kan vara fullkomligt lycklig? Det tror jag absolut. Alla som någonsin sett en människa få beskedet om att en cancer inte kommer döda ens dotter, alla som sett en pappa hålla i sitt barn för första gången, alla som någon gång stått med Afrikas röda sand mellan tårna, alla som kysst någon de verkligen tyckt om, alla vi, vet att man kan vara fullkomligt och ovillkorligt lycklig.
Vilken människa har haft mest inflytande över dig och dina värderingar? Mormor. Jag har hur många fina människor i mitt liv som helst, bara att mormor lärt mig lite mer av mina värderingar. Som att när en gammal "vän" ringer och säger att man är otrogen mot sin, för länge sedan, avlidne man, får man be dom dra åt skogen och lägga på telefonen. Man får säga vad man tycker till människor så länge man gör det av en giltig anledning. Man får gå sönder. Man får aldrig ge upp om kärleken, någonsin. Jag önskar alla en människa som min mormor i deras liv.
Vad skulle du göra ifall du fick styra Sverige över en kort tid? Oj vad svårt! Få människor att inse att det händer så jävla mycket skit i Sverige, att vårat system är korrupt till större grad än människor vet, medvetenhet. Skulle tvinga alla att dricka te med en muslim, äta middag hos en jude, gå på fest med en hindu, döda fördomarna genom möten.
Vilken låt gör dig mest nostalgisk? Vän med en bil, så himla sommar, Så himla himla sommar!
Vilken låt skulle du ha som soundtrack, när du spöar den där riktigt hemska människan som inte lyssnar på rim och reson? Billy Talent - Devil in a midnight mass
Kom igen nu folks, svara svara svara!
Jag tror det är för att solen lyser
Idag när jag gick hem ifrån sjukhuset såg jag en så fin sak i Mariehemsbacken.
En liten kille hade lagt ner cykeln vid övergångsstället (inte på vägen, typ i diket) för att stå och plocka tussilago. En gammal dam med rullator stannar och sådär helt plötsligt pratar dom massor.
Så himla fint att mötas över tussilago liksom!
En liten kille hade lagt ner cykeln vid övergångsstället (inte på vägen, typ i diket) för att stå och plocka tussilago. En gammal dam med rullator stannar och sådär helt plötsligt pratar dom massor.
Så himla fint att mötas över tussilago liksom!
Inte visste väl jag det här
Ibland förstår man inte hur viktigt något är försen det blivit ett minne.
Inte förstod jag väl när jag var mindre att jag skulle värdera en karuselltur på dundermarknaden, för då visste jag inte att det var sista gången jag någonsin skulle få träffa henne. Jag tänkte att det blir fler gånger, så sjuk är hon inte, hon kommer vara kvar en stund till. Jag hinner.
När jag träffade farmor i Göteborg för sista gången, så visste jag som att det var den sista. Jag gick förbi hennes rum första gången för jag kände inte igen henne, kortisonansikte och hur smal som helst. Där visste jag. Och jag tog in varje ord hon sa. Varje liten sak. Det var inte lättare för det.
Det är alla små saker.
Jag kan sakna så frukansvärt mycket, det kan ingen tid i världen ta ifrån mig. Önska att farmor och farfar bodde på Knalta och påtade i trädgården, vilken jag hoppas dom gör där de är nu. Att jag fick höra morfars sagor som jag hört så mycket om. Att mormor fick bo hemma och vara frisk.
Att alla mina vänner fått överleva.
Det är så, och kommer alltid vara, att vissa ögonblick kommer fastna. Man förstår det inte när man lever mitt i det, men såhär i efterhand. Dom har fastnat, en vardagsgrej.
Som när jag och mormor löste korsord halva natten. Drack saft och kollade som galningar i korsordslexikonet.
Det var inte korsordet som var viktigt, som det var i ögonblicket då, vi hade så himla roligt.
Dom här stunderna när man inte vill gå därifrån. Man skulle kunna vara vaken hur länge som helst, få stunden att vara i en evighet.
Men det hör till livet. För att veta vad vi ska värdera, måste vi ha förlorat det först. Så att vi nästa gång förstår.
Ju mer jag lär mig om livet, desto mer förstår jag att inte vet något alls.
Nattankar - Over and out!
Inte förstod jag väl när jag var mindre att jag skulle värdera en karuselltur på dundermarknaden, för då visste jag inte att det var sista gången jag någonsin skulle få träffa henne. Jag tänkte att det blir fler gånger, så sjuk är hon inte, hon kommer vara kvar en stund till. Jag hinner.
När jag träffade farmor i Göteborg för sista gången, så visste jag som att det var den sista. Jag gick förbi hennes rum första gången för jag kände inte igen henne, kortisonansikte och hur smal som helst. Där visste jag. Och jag tog in varje ord hon sa. Varje liten sak. Det var inte lättare för det.
Det är alla små saker.
Jag kan sakna så frukansvärt mycket, det kan ingen tid i världen ta ifrån mig. Önska att farmor och farfar bodde på Knalta och påtade i trädgården, vilken jag hoppas dom gör där de är nu. Att jag fick höra morfars sagor som jag hört så mycket om. Att mormor fick bo hemma och vara frisk.
Att alla mina vänner fått överleva.
Det är så, och kommer alltid vara, att vissa ögonblick kommer fastna. Man förstår det inte när man lever mitt i det, men såhär i efterhand. Dom har fastnat, en vardagsgrej.
Som när jag och mormor löste korsord halva natten. Drack saft och kollade som galningar i korsordslexikonet.
Det var inte korsordet som var viktigt, som det var i ögonblicket då, vi hade så himla roligt.
Dom här stunderna när man inte vill gå därifrån. Man skulle kunna vara vaken hur länge som helst, få stunden att vara i en evighet.
Men det hör till livet. För att veta vad vi ska värdera, måste vi ha förlorat det först. Så att vi nästa gång förstår.
Ju mer jag lär mig om livet, desto mer förstår jag att inte vet något alls.
Nattankar - Over and out!
Ja, jag borde gå (men köttet är svagt)
Fina saker i livet:
Människor har alltid saker på gång. Idag fick jag höra något som gjorde så ont i själen, så himla ont, och jag blev så paff så jag visste som inte vad jag skulle göra. För vad gör man när någon inte vill leva längre? Så det är så skönt att få höra från mina vänner.
Få ett fyllesms, ett peppande, träffa en granne i Mariehemsbacken och prata i en minut innan man springer iväg, Att få höra att andra har samma problem, att andra försöker lösa sina problem. Att prata, finnas och höras.
Något av det allra finaste tycker jag, är att människor kommer ihåg en. Man har Ingen aning vilken inverkan man gjort på människor i världen. Det finns nog människor på de mest oväntade ställen som på något vis kommer ihåg en, tänker på en, har en historia de berättar om en.
Det är svårt att komma ihåg ibland, men man är mycket mer ihågkommen än man tror.
Som när någon skickar ett sms ifrån Ström, jag får ett samtal ifrån Piteå, dom skickar mail ifrån England, ringer ifrån Ghana, har dom på facebook från Australien, får en granne på besök. Allt är så himla mycket värt.
Att ha tjocksockar som farmor stickat i garderoben, mormors kokböcker i bokhyllan, morfars fångvaktarknappar och farfars skratt i minnet. Jag har varit lite nere ett tag, mycket för att jag känt mig så överväldigad och rätt ensam.
Men, det är så många som bryr sig om mig. Så himla många. Och jag har fortfarande mannen som höll i flickan som tänkte hoppa i minnet. Han som hjälpte en total främling, för att hennes liv är viktigt.
Alla våra liv är viktiga.
Kommer ni ihåg det?
Människor har alltid saker på gång. Idag fick jag höra något som gjorde så ont i själen, så himla ont, och jag blev så paff så jag visste som inte vad jag skulle göra. För vad gör man när någon inte vill leva längre? Så det är så skönt att få höra från mina vänner.
Få ett fyllesms, ett peppande, träffa en granne i Mariehemsbacken och prata i en minut innan man springer iväg, Att få höra att andra har samma problem, att andra försöker lösa sina problem. Att prata, finnas och höras.
Något av det allra finaste tycker jag, är att människor kommer ihåg en. Man har Ingen aning vilken inverkan man gjort på människor i världen. Det finns nog människor på de mest oväntade ställen som på något vis kommer ihåg en, tänker på en, har en historia de berättar om en.
Det är svårt att komma ihåg ibland, men man är mycket mer ihågkommen än man tror.
Som när någon skickar ett sms ifrån Ström, jag får ett samtal ifrån Piteå, dom skickar mail ifrån England, ringer ifrån Ghana, har dom på facebook från Australien, får en granne på besök. Allt är så himla mycket värt.
Att ha tjocksockar som farmor stickat i garderoben, mormors kokböcker i bokhyllan, morfars fångvaktarknappar och farfars skratt i minnet. Jag har varit lite nere ett tag, mycket för att jag känt mig så överväldigad och rätt ensam.
Men, det är så många som bryr sig om mig. Så himla många. Och jag har fortfarande mannen som höll i flickan som tänkte hoppa i minnet. Han som hjälpte en total främling, för att hennes liv är viktigt.
Alla våra liv är viktiga.
Kommer ni ihåg det?
För om mina vänner kommer jag ihåg vissa saker. Jag vet vilka godisar Julia äter, att man inte stökar i Piikas kök, att Pennie sjunger teletubbies på morgonen, att Sandra sparkas i sömnen, att Liss kan mycket om allt, att min kusin tycker om klumpar i sin oboy, att Lina inte klarar av när strumporna är vikta på ett visst sätt, att pappa tycker om frysta tekakor. Det är konstiga saker att komma ihåg, jättemärkliga saker faktiskt.
Men det är för att jag bryr mig så hemskt mycket, och oavsett vad tycker jag folk ska veta att när det är hopplöst så har jag inte slutat bry mig.
Jag kommer fortfarande komma över på te, jag kommer alltid ha med mig plåster, jag kommer alltid fråga, jag kommer alltid bry mig för mycket, jag kommer alltid göra fel och jag kommer alltid alltid alltid alltid bry mig.
För jag har börjat inse att jag är viktig. Jag är inte allt för någon, men jag är lite för många. Och ju mer jag tänker, desto mer är jag. För på ett vis är man definerad genom andra människor. Jag blir alltid lika förvånad när någon kommer fram och säger till mig att de kommer ihåg mig. För jag har alltid tyckt att jag är så lätt att glömma bort.
Men det är nog inte så. Det är nog så, att jag är rätt ok. För mina vänner är fantastiska, och sådana vänner får man inte av en slump.
Allt för nu, alla borde ha en lista över saker andra tycker om hos en. En sådan bör startas inom snar framtid!
Men det är för att jag bryr mig så hemskt mycket, och oavsett vad tycker jag folk ska veta att när det är hopplöst så har jag inte slutat bry mig.
Jag kommer fortfarande komma över på te, jag kommer alltid ha med mig plåster, jag kommer alltid fråga, jag kommer alltid bry mig för mycket, jag kommer alltid göra fel och jag kommer alltid alltid alltid alltid bry mig.
För jag har börjat inse att jag är viktig. Jag är inte allt för någon, men jag är lite för många. Och ju mer jag tänker, desto mer är jag. För på ett vis är man definerad genom andra människor. Jag blir alltid lika förvånad när någon kommer fram och säger till mig att de kommer ihåg mig. För jag har alltid tyckt att jag är så lätt att glömma bort.
Men det är nog inte så. Det är nog så, att jag är rätt ok. För mina vänner är fantastiska, och sådana vänner får man inte av en slump.
Allt för nu, alla borde ha en lista över saker andra tycker om hos en. En sådan bör startas inom snar framtid!
Och varje dag förändrar en på något vis.
Andas. Plugga. Intryck. Avtryck.
Jag förstår varför de flesta som jobbar inom sjukvården har en sån innerlig humor. Varför de har de finaste sakerna att säga. Varför de ser att det är viktigt med hemstickade sockar istället för sjukhusets.
Dom vet hur viktig det är. Att det är alla små saker i livet som gör det värt att leva.
Jag förstår varför de flesta som jobbar inom sjukvården har en sån innerlig humor. Varför de har de finaste sakerna att säga. Varför de ser att det är viktigt med hemstickade sockar istället för sjukhusets.
Dom vet hur viktig det är. Att det är alla små saker i livet som gör det värt att leva.
